Jag är förtjust i Galenskaparna och After Shave och då särskilt TV-serien Tornado.
Apropå självdistans, som jag nämnde i förra inlägget:
Tjusningen med cyklandet är kraftigt överdriven!
For the record älskar jag att cykla, se t ex. mina cykelturer från i somras.
Humor är att utmana normer, föreställningar och bekvämlighet. Magnus Betnér gör det precis som det ska göras. Ibland på gränser för vad jag tycker är okej, ibland helt klart över gränser. Riktigt bra humor gör så, balanserar på gränsen och överskrider den i sitt sökande efter nya garv. Betnér drar sig inte för att utmana allt från kyrkans folk till MUF (mer). I videoklippen nedan gör han en standup inför Greenpeace. Mycket av det han säger är helgalet, men det blir ändå roligt, för att det utmanar många klichéer och fördomar om miljörörelsen. Framför allt är det viktigt att kunna ha lite självdistans och inte bli fundamentalist.
Betnér hos Greenpeace Sverige:
Jag läser Le Monde, en av Frankrikes största dagstidningar, då och då. Igår kväll upptäckte jag att de skrivit om den vansinniga vargjakten i Sverige. Rubriken lyder: ”12000 jägare har registrerats för att jaga 27 vargar i Sverige”.
Några citat (min översättning):
Jakten har provocerat fram starka reaktioner i ett av de europeiska länder med svagast vargstam
(…)
media rapporterar regelbundet om tjuvjakt och beskriver situationen lokalt som stundtals hatisk
(…)
‘Vad är logiken i att tillåta jakt på genetiskt friska vargar för att sedan reparera skadorna genom att importera varg utifrån?’ frågar sig Ann Dahlerus, generalsekreterare för Rovdjursföreningen.
Ridå.
Anna Amelin, kassörska på konsum, ger sig in i miljödebatten. Hennes debattartikel på Newsmill är enkel, rak och kryllar av konkreta politiska förslag. Stundvis saker som är svåra att genomföra på en gång idag, men mycket som är värt att sträva efter. Radikalt och enkelt. Några citat:
Förbjuda energiformer som innebär dåliga saker. Förbjud olja, kol- och kärnkraft som är dokumenterat nedsmustande, riskfyllda och begränsade (…)
Förbjuda reklam. (…) Det investeras mer än dubbelt så mycket pengar på reklam än på bistånd (…)
Sluta med kött. Varför ska vi döda miljontals varelser helt i onödan. Vi behöver inte industriell slakt för att det är gott (…)
Stödja allt som dokumenterat och bevisat gör människor lyckliga! Som exempelvis rättvisa, kontroll över livet, motion, kultur, socialt umgänge och gemenskap
Vi i miljörörelsen behöver fler som ser konkreta lösningar och har det politiska drivet, långt bort från alla stadgar, formaliatjat och dagordningar. Välkommen till oss, Anna!
Några observationer från vargdebatten:
Niklas Wykman skriver välkommet på politikerbloggen och kritiserar de sina. Gott så. En intressant detalj är Wykmans formulering (min kursivering):
Skogarnas djurliv är inte enbart jägarnas skafferi för älgstekar, det är minst lika mycket till för sin egen skull och för alla oss som gillar att uppleva djur och natur utan ett vapen i handen.
Det här kan visa på en spännande mognad i MUFs miljödebatt i stort. Vi läser MUFs katastrofala klimatrapport från 2006. I mycket kritiska ordalag sägs detta:
s.9
Och istället för att tala om värdet av naturen för oss människor börjar de tala om naturen som innehavare av ett intrinsikalt värde. De säger alltså att naturen är värdefull, inte för vad den betyder för oss människor, utan ”i sig”. Naturen är värdefull alldeles oavsett vad den medför oss människor eller inte.
s. 10
Nu kanske någon vill protestera genom att påpeka att dessa bara utgör en liten grupp av extermister. (…)
I miljöpartiets program kan vi läsa: ”Vi anser att allt liv har ett värde i sig, oberoende av dess nytta för människan”.
Förhoppningsvis kan svängningen ”naturen har inget egenvärde -> naturen har ett egenvärde” vara till gagn för miljödebatten i stort. Om vi kan enas om att all natur har ett värde, trots att den kanske saknar ekonomiskt exploateringsvärde för oss just nu har vi kommit en bit på vägen.
CUFs ordförande Magnus Andersson går till attack mot Wykman i en replik på newsmill. Den, för ändamålet, mycket märkliga rubriken ”låt inte särintressena få styra rovdjursdebatten” talar tvärt emot artikelns budskap. Det är ju precis vad Andersson gör, låter jägarnas särintressen styra.
Han menar, liksom sitt moderpartis ordförande tillika ”miljöminister”, att en kompromiss mellan olika intressen är bäst. Idén om en medelväg är sjuk. Så fort det finns ett intresse som hävdar en exterm motsats till ett påstående, måste ju medelvägsivraren ta denna åsikt i beaktande och förflytta det tänkta resultatet i extermistens riktning. I vargdebatten betyder detta att jägarnas känslobaserade vargrädsla får vara med och styra.
En stor del av Andersson/Carlgrens retorik går ut på just detta: Om jägarna får skjuta av en del av stammen, kommer de blidkas och kan tänka sig att leva i närhet av den varg som finns kvar. Det hela visar på en snedvriden populism för den högljudda jägarlobbyn.
Det blir riktigt intressant när Andersson anklagar Wykman för populism. Om Wykman möjligen ägnar sig åt storstadspopulism, ägnar sig Andersson definitivt åt landsbygdspopulism (om än en missinformerad sådan). Varför skulle han vilja göra det? Svaret är givet: Det gamla bondeförbundet har sina starkaste fästen på landet.
Vad tycker jag då själv?
Som Maria Ferm skriver på politikerbloggen:
Vi bör veta att regeringens medicin för att tillgodose biologisk mångfald och en frisk vargstam överhuvudtaget fungerar innan vi börjar skjuta vargarna.
Bloggat i vargdebatten: Elin Frid, (igen), (igen), Göran Hådén, Anders Wallner
Också intressant: Temat ”Vargen” på Newsmill
Det rapporteras att Italiens premiärminister Silvio Berlusconi slogs blodig under ett besök i Milano igår. Gärningsmannen greps på plats och är en 42-åring med psykiska problem. Gärningsmannen tycks inte haft några politiska mål. När jag idag passerade Vänsterns Studentförbunds bokbord på Stockholms Universitet, såg jag en Metro med artikeln om överfallet uppslagen och inringad med ett hjärta. Här och var syns uppmuntrande kommentarer, till stöd för våldet. En facebookgrupp har också bildats till stöd för gärningsmannen.
Jag avskyr det mesta Berlusconi står för. Jag skulle gärna se ett regeringsskifte i Italien. Men det ska ske på fredligt och demokratiskt sätt. Rättfärdigande av våld är fel och kan inte höra hemma i en seriös politisk debatt. Vill vi fred, kan vi inte uppmuntra våld. Vår kamp ska vara pennans och talets, inte våldet och hatets.
UPPDATERING: Benjamin Juhlin, som gått med i fanpage’n på facebook, försvarar sig så här:
Du borde inte blogga om saker du inte hört några motargument för
Det kan Aldrig ses som något farligt för demokratin att kasta en katedral i huvudet på en man som visar så tydligt avsky för det system folk nu försöker försvara honom med. Silvio Berlusconi har åtskilliga gånger visat att han föraktar demokrati genom att stifta lagar som gör att han själv inte går att straffa, ett styrande av medier utan dess like och ett maskande som förhindrade den rättfärdigt valda Romano Prodi att styra.
Jag anser att man kan slänga katedraler i huvudet på Berlusconi utan att bryta mot någon av demokratins grundvärderingar, Berlusconi har själv brytit mot dem tillräckligt många gånger för att kunna försvaras med dem.
Ett språkrörs dagbok från Grön Ungdoms läger i Malmö/Köpenhamn, del 3:
Den tredje och sista dagen på lägret var lugn.
Vi tog oss åter över till Köpenhamn, men idag med det betydligt enklare färdsättet tåg.
En stund hängde vi på Klimatforum, innan det var dags för avslutning och avtackning. All deltagare tackade Anders Lindell och Tove Jonsson, helgens ledare) som mitt i allt krångel behållit lugnet och fört oss deltagare på rätta vägar.
Jag skriver detta på bussen hem. Här råder en trött, men nöjd stämning. COP15-lägret kommer för mig att vara en häftig helg att minnas, där jag verkligen fick känna att vi är många och starka klimatvänner världen över. Tillsammans kan vi sätta press på våra ledare att ta vår värld på allvar och hindra de värsta klimatförändringarna.
Allt gott, Jocke
Ett språkrörs dagbok från Grön Ungdoms läger i Malmö/Köpenhamn, del 2:
Dagen började tidigt på vandrarhemmet med frukost och lunchpackning.
Den prickiga korven förblev orörd av klimatsmarta gröna ungdomar.
Fältbiologernas buss, till synes hämtad från den amerikanska sjuttiotalslandsbygden, skulle ta oss till Köpenhamn och dagens stora händelse: Demonstrationen i Köpenhamn.
Stämningen i bussen var morgontrött, munter och något nervös inför ett eventuellt möte med den danska polisen.
Så åkte vi genom Malmö, över Öresundsbron, ner i tunneln och till slut upp på det danska fastlandet. Vi började så smått koppla av och tänkte att risken att stoppas av dansk polis nu var över.
Plötsligt ser jag en polismotorcykel bakom oss. Det skulle inte dröja länge innan den fick förstärkning och stoppade oss.
Den danska polisen, betedde sig exemplariskt metodiskt och trevligt, i kontrast till vad vi hört och blivit varnade för.
Stämningen var tryckt, vilket vi lättade upp genom att sjunga fina gamla fredssånger och leka. Vi blev visiterade och identifierade. Utanför bussen, där alla som var färdiga samlades, började vi sjunga klimatsånger och leka ännu mer. Rädslan kan aldrig vara vårt vapen, glädjen är vårt verktyg. Efter ett tag fick vi åter sätta oss i bussen, men fick då besked att bussen inte fick åka vidare, eftersom den inte var miljöklassad. Vi fick poliseskort till närmaste metrostation, som äntligen tog oss in till stan.
Efter ett tag där, rörde vi oss till den stora demonstrationen. Massor av folk var då redan där: franska, tyska, engelska och danska plakat lade jag snabbt märke till. Jag passade på att möta upp Anna, som åker med Svenska Kyrkan. Någon timmes väntan senare kunde vi äntligen börja gå. Folkmängden var otrolig, överallt människor. Glada tillrop, seriösa krav, karnevalsstämning och flaggviftande avlöste varandra.
Efter demostrationen krånglade vi oss äntligen tillbaka till Malmö, åt en god middag och tog oss slutligen tillbaka till vandrarhemmet.
Nyfiken på den svenska rapporteringen började jag läsa in mig på nyheterna så fort vi kommit tillbaka in i riket.
Jag blev något förvånad över den våldscentrerade mediebilden. De få våldsverkarna dominerade totalt i exempelvis Aftonbladet.
Det fick mig att skicka följande mejl till Aftonbladet.
Hej Aftonbladet!
Jag deltog på demonstrationen i Köpenhamn igår (12 dec).
Jag tycker ni ger en skev bild av den, som uteslutande beskriver våldet och knappt alls nämner den fantastiska fredliga uppslutningen. Faktum är att våldsverkarna endast utgjorde någon, eller på sin höjd några, promille av demonstranterna. Vi var uppemot 100 000 fredliga demonstrerade från hela världen. Vi var där för att visa vårt engagemang i klimatfrågan, vår solidaritet med de fattiga länderna som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Vi vill ha ett rättvist, ambitiöst och bindande klimatavtal i Köpenhamn. Att detta inte får något utrymme på er webb är mycket beklagligt. Vad världen behöver höra om är goda exempel, inte världsfrånvända våldsverkare.Mvh
Joakim Holmström
Språkrör Grön Ungdom i Stockholmsregionen
I seriösare media är rapporteringen mer balanserad, men sensationshysterin i kvällspressen tröttar ändå ut mig.
Media: DN, SvD, Expressen (2), Le Monde (som, för den franskspråkiga, stod för den kanske bästa artikeln)
Ett språkrörs dagbok från Grön Ungdoms läger i Malmö/Köpenhamn, del 1:
Klockan åtta i morse samlades ett tjugotal medlemmar från Grön Ungdom i Stockholmsregionen för att åka till lägret i Malmö/Köpenhamn.
Efter en lång resa Stockholm – Malmö med buss är kom vi äntligen fram.
Resan var mest seg och präglades av trötta, men engagerade resenärer. Den hettade dock till i slutet, när några av oss kom i diskussion med autonoma socialister. I mångt och mycket var vi oense, ändock tyckte jag det var värdefullt att få insikt i hur deras världsbild ser ut.
Dagens program började med att gröna ungdomar från hela landet hälsades välkomna och lärde känna varandra. Vi fick sedan en uppdatering om hur förhandlingarna går av Fredrik Frangeur, som är ackrediterad till COP15-mötet. Han förklarade att AOSIS (de öriken som kommer att gå under, utan tillräckliga åtgärder) för den mest vetenskapsbaserade och rättvisa klimatpolitiken i förhandlingarna. De får stöd av många NGOer (frivilligorganisationer från civilsamhället, exempelvis Greenpeace.)
Vi fortsatte med att lyssna till Olof Svensson (från bl a Ofog), som berättade om icke-våldsmetoder och hur en kan hantera våldsamma situationer.
Efter ett antal dragningar av säkerheten, danska polisens utökade befogenheter och indelning i vängrupper är vi nu så förberedda vi kan bli. I morgon väntar den stora demonstrationen i Köpenhamn och ett gediget program på Klimaforum, det alternativa klimatmötet där alla är välkomna.
Själva förhandlingarna har jag inte haft någon möjlighet att följa idag. Intressant nytt kommer ofta från bland andra Jakop Dalunde, Erik Malm , Greenpeace twitter och Svenska Kyrkans volontärer.
Imorgon gäller det. Då visar vi världen att vi bryr oss om vår framtid. Det blir ännu en milstolpe i en framtidsrörelse.
Klimatmötet har börjat komma igång på allvar. Första dagens vackra ord har lagt sig och förbytts i ett cyniskt maktspel. Tack vare The Guardian, har ett dokument kallat ”den danska texten” läckt till allmänheten.
I detta dokument har några av de rika länderna, utan demokratisk diskussion med de fattiga, gjort ett utkast till att diktera villkoren för Köpenhamnsavtalet.
Detta förslag innehåller bland annat dessa orättvisa förslag: ordinaire biståndspengar styrs delvis om till klimatbistånd. De nu utvecklade länderna ska få släppa ut dubbelt så mycket växthusgaser som de fattiga 2050.
Detta fick Grön Ungdoms delegater på plats att skicka pressmeddelande och afrikanska delegater att spontanprotestera. COP 15s ordförande kände sig tvingad att påpeka att ”[det] läckta avtalet är ett informellt icke-papper som några ombetts lämna synpunkter på. FN-samtalen fortsätter”.
Tvivlen inför ett rättvist, vetenskapsbaserat och bindande avtal växer nu. Det är bra att texten läckte nu och inte släpptes som en bomb inför intet ont anande delegater mot slutet av mötet, då de fattiga länderna har svårt att hänga med i de snabba svängarna, eftersom de helt enkelt inte har råd med lika många byråkrater som de rika. På det här viset ökar chansen att vi hinner kritisera dokumentet och styra mötet mot något bättre.
För det är som AYCCs Anna Rose sade i sitt inledningstal på ungdomskonferensen i Köpenhamn:
Our generation’s future is at stake. Our survival is not negotiable.
Bloggat om detta: Jakop , Erik (igen), Göran
Gammelmedia på detta: DN, SR, SvD, Le Monde (franska), artikeln i Guardian som satte fart på allt.
Temasidor om COP 15: Sveriges Radio, Dagens Nyheter, Sveriges Television
Protestgrupp på facebook mot den danska texten
