Jockes

Sanna bloggar om 25 saker som irriterar henne. För att balans är bra, kommer här 10 saker som gör mig glad:

1. Glada vänner
2. Komplimanger
3. Att fatta något
4. God mat
5. En berörande gudstjänst
6. Att sjunga snyggt
7. Att vara pigg
8. Att inspireras av coola förebilder
9. Att höra om andras glädje
10. Att göra något riktigt ordentligt och bli nöjd med det.

Nu blev jag ännu gladare av att lista dem. Hurtigt!

Jag blir ofta irriterad på att politiker ses i vi-och-dom-perspektivet. ”Dom” är giriga, vill sko sig själva och bryr sig inte om vad ”vi”, folket, tycker. I EUP-valrörelsen mötte jag många människor med misstro mot det politiska etablissemanget. Upplevelsen dessa personer gav mig var att det inte spelar någon roll vad de tycker, för ”politikerna” kommer ändå att bestämma som de själva vill. Jag mötte en maktlöshetens likgiltighet och i bästa fall, frustration.

Den som inte upplever sig som en del av samhället och tycker sig sakna möjligheter att faktiskt och verkligen påverka politiken, slutar tro på demokratin.

Grunden till min egen misstro mot de bestämmande lades redan i skolans elevråd. Där fick vi elever själva tycka till om det som skulle beslutas. Sällan eller aldrig fick vi något reellt inflytande, det var i bästa fall en diskussionsklubb dit eleverna gick för att slippa lektioner. Rektorn informerade pliktskyldigast om aktualiteterna på skolan, men ville inte ta till sig de förslag vi kom med. Det hette att rektorn lyssnade, men att vi inte förstod helheten.

Jag tror att medborgare vill ha inflytande över sina egna liv. Jag tror att den som får vara med och bestämma på riktigt är lyckligare. Men då vill det till att makten lyssnar och inte ser sig själv som för mer. Det måste till ett mod att lyssna på vad människor har att säga om frågor som berör dem - inte vifta bort dem som okunniga.

Hur ska vi då återupprätta förtroendet för politiken? Jag tror att svaret stavas direktdemokrati. Att alla ska ha möjlighet att påverka beslut som rör dem och att dessa åsikter tas på allvar.

För det är som Gustav Fridolin skriver i sin ”Från Vittsjö till Världen” – förakt tenderar tyvärr att vara ömsesidigt. Folket föraktar politikerna och, än värre, politikerna föraktar folket.
Låt oss ändra på det!

Jag har på senare tid upptäckt det trevliga med att cykla. Det har blivit en hel drös olika turer, ofta med Marcus eller Fia. Det gäller att njuta av sommaren, så länge den varar.

Jag är ett stort fan av Hello Saferide. Här är alla musikvideor de har gjort (i alfabetisk ordning):

2006:

Anna:

Arjeplog:

If i don’t write this song, some one I love will die:

The Quiz:

X telling me about the loss of something dear, at age 16:

Hanna sprang på en demonstration med abortmotståndare och kommenterar vaket:

Det var elva personer som stod där på Drottningtorget.
Bara två av dem var kvinnor.
Den fördelningen kan vi ju fundera lite på.

Jag gillar fotografi.
Jag gillar poesi.
Jag bestämde mig för att kombinera de tu i ett smalt bloggprojekt.
Det blev Haikufoto.
Alltid med en bild jag tagit och en haikudikt jag skrivit.
Uppdateras varje torsdag.