Och så undrar vi varför vi har finanskris

Annonser

Politiker – en annan sorts människor?

Jag blir ofta irriterad på att politiker ses i vi-och-dom-perspektivet. ”Dom” är giriga, vill sko sig själva och bryr sig inte om vad ”vi”, folket, tycker. I EUP-valrörelsen mötte jag många människor med misstro mot det politiska etablissemanget. Upplevelsen dessa personer gav mig var att det inte spelar någon roll vad de tycker, för ”politikerna” kommer ändå att bestämma som de själva vill. Jag mötte en maktlöshetens likgiltighet och i bästa fall, frustration.

Den som inte upplever sig som en del av samhället och tycker sig sakna möjligheter att faktiskt och verkligen påverka politiken, slutar tro på demokratin.

Grunden till min egen misstro mot de bestämmande lades redan i skolans elevråd. Där fick vi elever själva tycka till om det som skulle beslutas. Sällan eller aldrig fick vi något reellt inflytande, det var i bästa fall en diskussionsklubb dit eleverna gick för att slippa lektioner. Rektorn informerade pliktskyldigast om aktualiteterna på skolan, men ville inte ta till sig de förslag vi kom med. Det hette att rektorn lyssnade, men att vi inte förstod helheten.

Jag tror att medborgare vill ha inflytande över sina egna liv. Jag tror att den som får vara med och bestämma på riktigt är lyckligare. Men då vill det till att makten lyssnar och inte ser sig själv som för mer. Det måste till ett mod att lyssna på vad människor har att säga om frågor som berör dem – inte vifta bort dem som okunniga.

Hur ska vi då återupprätta förtroendet för politiken? Jag tror att svaret stavas direktdemokrati. Att alla ska ha möjlighet att påverka beslut som rör dem och att dessa åsikter tas på allvar.

För det är som Gustav Fridolin skriver i sin ”Från Vittsjö till Världen” – förakt tenderar tyvärr att vara ömsesidigt. Folket föraktar politikerna och, än värre, politikerna föraktar folket.
Låt oss ändra på det!