Månad: november 2009

Vi har fiskat ut haven, vi har huggit ner skogarna, vi har brutit åkermark och hällt ut gifter i sjöarna – och vi har inte tyckt om det. Ingen av oss har egentligen tyckt om det.

Isabella Lövin i “Tyst hav”

Vi har inte gjort oss av med Gud. Vi har bara flyttat vårt behov av tröst, längtan, saknad, kärlek, andlighet till att handla istället. Svårare än så är det inte.

Marcus Birro i kvällsöppet

Skjut inte budbäraren

Sedan människor började bära meddelanden åt andra, har en princip etablerats: ”Skjut inte budbäraren”. Fri kommunikation utan övervakning och censur har varit ett kännetecken för sunda samhällen.  Brevbäraren är inte ansvarig för brevens innehåll, telefonteknikern är inte ansvarig för vad som sägs i luren. På samma sätt kan internetoperatörerna inte heller vara ansvariga för vilken information människor väljer att kommunicera i deras nät. Medborgarnas rätt att fritt förmedla information och kommunikationsföretagens rätt att endast förmedla, utan att tvingas censurera eller bedöma sina kunder är hotad av något så banalt som upphovsrätt. Det är dags att åter se till den gamla goda principen för ett öppet samhälle utan självcensur.

Lästips: Rick Falkvinge (PP) skriver ibland på samma ämne.

 

 

 

Bodström / Helhjärtat

Det rapporteras (AB, DN, SvD) att Thomas Bodström vill sitta i regeringen efter valet 2010. Att övervakningssamhällets bäste vän (som ju fått ge namn åt detta) också vill flytta till USA, skriva en deckare och ägna mer tid åt familjeliv ställer mig frågande: Hur ska han hinna med alllting?

Jag tycker inte det ska vara så, att en som statsråd också anser sig ha tid med en mängd andra saker. Det handlar inte om yrkespolitikens vara eller inte, utan om ett helhjärtat engagemang för det en tror på. Då kan en faktiskt inte, informationssamhället till trots, bo på andra sidan jorden och samtidigt vara regeringsmedlem. Bodström invänder med det mycket underliga argumentet att det skulle vara en jämställdhets- och familjefråga. Att det skulle handla om att kombinera familjeliv och politisk karriär.

Denna sorts skandaler spär på folkets förakt mot politiker, men vad som är viktigare: Det visar också på vissa politikers förakt för folket. En politiker med så många sidospår och uppgifter kan knappast hinna med alla sina åtaganden på ett tillfredsställande sätt. Släpp då hellre fram någon, gärna ung, fräsch kandidat med vilja att ta sitt uppdrag på allvar.

Katerine Kleros är mycket väformulerad i sin kritik, här.

Låt oss begränsa det begränsade ansvaret

liberte-et-egalite:

Socialdemokraterna gnäller över att Vattenfalls ansvar vid tyska kärnkraftverk saknar tak, dvs. att det inte finns någon avtalad gräns för hur mycket man kan bli ersättningsskyldig ifall något händer med kraftverken. Själv tycker jag att man borde skrota lagar om begränsat ansvar helt och hållet. Då skulle vi slippa tjatet om att kärnkraft är billigt, för det är det inte – att försäkra kärnkraften är svindyrt om dessa lagar inte finns.