38

På väg mot ny tid
Glömde jag veckans deadline
Julfulla ögon

38

Annonser

Berlusconi slagen i ansiktet

Det rapporteras att Italiens premiärminister Silvio Berlusconi slogs blodig under ett besök i Milano igår. Gärningsmannen greps på plats och är en 42-åring med psykiska problem. Gärningsmannen tycks inte haft några politiska mål. När jag idag passerade Vänsterns Studentförbunds bokbord på Stockholms Universitet, såg jag en Metro med artikeln om överfallet uppslagen och inringad med ett hjärta. Här och var syns uppmuntrande kommentarer, till stöd för våldet. En facebookgrupp har också bildats till stöd för gärningsmannen.

Jag avskyr det mesta Berlusconi står för. Jag skulle gärna se ett regeringsskifte i Italien. Men det ska ske på fredligt och demokratiskt sätt. Rättfärdigande av våld är fel och kan inte höra hemma i en seriös politisk debatt. Vill vi fred, kan vi inte uppmuntra våld. Vår kamp ska vara pennans och talets, inte våldet och hatets.

UPPDATERING: Benjamin Juhlin, som gått med i fanpage’n på facebook, försvarar sig så här:

Du borde inte blogga om saker du inte hört några motargument för 😉

Det kan Aldrig ses som något farligt för demokratin att kasta en katedral i huvudet på en man som visar så tydligt avsky för det system folk nu försöker försvara honom med. Silvio Berlusconi har åtskilliga gånger visat att han föraktar demokrati genom att stifta lagar som gör att han själv inte går att straffa, ett styrande av medier utan dess like och ett maskande som förhindrade den rättfärdigt valda Romano Prodi att styra.

Jag anser att man kan slänga katedraler i huvudet på Berlusconi utan att bryta mot någon av demokratins grundvärderingar, Berlusconi har själv brytit mot dem tillräckligt många gånger för att kunna försvaras med dem.

Jag menar att demokratin skadas av detta tilltag. Jag tänker inte på något sätt försvara Berlusconis agerande, det han gör skadar också demokratin. Det rättfärdigar inte att bryta mot demokratiska värderingar, för de demokratiska värderingarnas skull. Målet rättfärdigar inte medlet, utan visar bara att våldsförespråkarna sänkt sig till samma låga nivå som Herr Mediestyrare själv.

COP15-lägret, dag 3

Ett språkrörs dagbok från Grön Ungdoms läger i Malmö/Köpenhamn, del 3:

Den tredje och sista dagen på lägret var lugn.
Vi tog oss åter över till Köpenhamn, men idag med det betydligt enklare färdsättet tåg.
En stund hängde vi på Klimatforum, innan det var dags för avslutning och avtackning. All deltagare tackade Anders Lindell och Tove Jonsson, helgens ledare) som mitt i allt krångel behållit lugnet och fört oss deltagare på rätta vägar.
Jag skriver detta på bussen hem. Här råder en trött, men nöjd stämning. COP15-lägret kommer för mig att vara en häftig helg att minnas, där jag verkligen fick känna att vi är många och starka klimatvänner världen över. Tillsammans kan vi sätta press på våra ledare att ta vår värld på allvar och hindra de värsta klimatförändringarna.
Allt gott, Jocke

COP15-lägret, dag 2

Ett språkrörs dagbok från Grön Ungdoms läger i Malmö/Köpenhamn, del 2:

Dagen började tidigt på vandrarhemmet med frukost och lunchpackning.
Den prickiga korven förblev orörd av klimatsmarta gröna ungdomar.
Fältbiologernas buss, till synes hämtad från den amerikanska sjuttiotalslandsbygden, skulle ta oss till Köpenhamn och dagens stora händelse: Demonstrationen i Köpenhamn.
Stämningen i bussen var morgontrött, munter och något nervös inför ett eventuellt möte med den danska polisen.
Så åkte vi genom Malmö, över Öresundsbron, ner i tunneln och till slut upp på det danska fastlandet. Vi började så smått koppla av och tänkte att risken att stoppas av dansk polis nu var över.
Plötsligt ser jag en polismotorcykel bakom oss. Det skulle inte dröja länge innan den fick förstärkning och stoppade oss.
Den danska polisen, betedde sig exemplariskt metodiskt och trevligt, i kontrast till vad vi hört och blivit varnade för.
Stämningen var tryckt, vilket vi lättade upp genom att sjunga fina gamla fredssånger och leka. Vi blev visiterade och identifierade. Utanför bussen, där alla som var färdiga samlades, började vi sjunga klimatsånger och leka ännu mer. Rädslan kan aldrig vara vårt vapen, glädjen är vårt verktyg. Efter ett tag fick vi åter sätta oss i bussen, men fick då besked att bussen inte fick åka vidare, eftersom den inte var miljöklassad. Vi fick poliseskort till närmaste metrostation, som äntligen tog oss in till stan.

Efter ett tag där, rörde vi oss till den stora demonstrationen. Massor av folk var då redan där: franska, tyska, engelska och danska plakat lade jag snabbt märke till. Jag passade på att möta upp Anna, som åker med Svenska Kyrkan. Någon timmes väntan senare kunde vi äntligen börja gå. Folkmängden var otrolig, överallt människor. Glada tillrop, seriösa krav, karnevalsstämning och flaggviftande avlöste varandra.
Efter demostrationen krånglade vi oss äntligen tillbaka till Malmö, åt en god middag och tog oss slutligen tillbaka till vandrarhemmet.

Nyfiken på den svenska rapporteringen började jag läsa in mig på nyheterna så fort vi kommit tillbaka in i riket.
Jag blev något förvånad över den våldscentrerade mediebilden. De få våldsverkarna dominerade totalt i exempelvis Aftonbladet.

Det fick mig att skicka följande mejl till Aftonbladet.

Hej Aftonbladet!
Jag deltog på demonstrationen i Köpenhamn igår (12 dec).
Jag tycker ni ger en skev bild av den, som uteslutande beskriver våldet och knappt alls nämner den fantastiska fredliga uppslutningen. Faktum är att våldsverkarna endast utgjorde någon, eller på sin höjd några, promille av demonstranterna. Vi var uppemot 100 000 fredliga demonstrerade från hela världen. Vi var där för att visa vårt engagemang i klimatfrågan, vår solidaritet med de fattiga länderna som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Vi vill ha ett rättvist, ambitiöst och bindande klimatavtal i Köpenhamn. Att detta inte får något utrymme på er webb är mycket beklagligt. Vad världen behöver höra om är goda exempel, inte världsfrånvända våldsverkare.

Mvh
Joakim Holmström
Språkrör Grön Ungdom i Stockholmsregionen

I seriösare media är rapporteringen mer balanserad, men sensationshysterin i kvällspressen tröttar ändå ut mig.

Media: DN, SvD, Expressen (2), Le Monde (som, för den franskspråkiga, stod för den kanske bästa artikeln)

COP15-lägret, dag 1

Ett språkrörs dagbok från Grön Ungdoms läger i Malmö/Köpenhamn, del 1:

Klockan åtta i morse samlades ett tjugotal medlemmar från Grön Ungdom i Stockholmsregionen för att åka till lägret i Malmö/Köpenhamn.
Efter en lång resa Stockholm – Malmö med buss är kom vi äntligen fram.
Resan var mest seg och präglades av trötta, men engagerade resenärer. Den hettade dock till i slutet, när några av oss kom i diskussion med autonoma socialister. I mångt och mycket var vi oense, ändock tyckte jag det var värdefullt att få insikt i hur deras världsbild ser ut.

Dagens program började med att gröna ungdomar från hela landet hälsades välkomna och lärde känna varandra. Vi fick sedan en uppdatering om hur förhandlingarna går av Fredrik Frangeur, som är ackrediterad till COP15-mötet. Han förklarade att AOSIS (de öriken som kommer att gå under, utan tillräckliga åtgärder) för den mest vetenskapsbaserade och rättvisa klimatpolitiken i förhandlingarna. De får stöd av många NGOer (frivilligorganisationer från civilsamhället, exempelvis Greenpeace.)

Vi fortsatte med att lyssna till Olof Svensson (från bl a Ofog), som berättade om icke-våldsmetoder och hur en kan hantera våldsamma situationer.

Efter ett antal dragningar av säkerheten, danska polisens utökade befogenheter och indelning i vängrupper är vi nu så förberedda vi kan bli. I morgon väntar den stora demonstrationen i Köpenhamn och ett gediget program på Klimaforum, det alternativa klimatmötet där alla är välkomna.

Själva förhandlingarna har jag inte haft någon möjlighet att följa idag. Intressant nytt kommer ofta från bland andra Jakop Dalunde, Erik Malm , Greenpeace twitter och Svenska Kyrkans volontärer.

Imorgon gäller det. Då visar vi världen att vi bryr oss om vår framtid. Det blir ännu en milstolpe i en framtidsrörelse.