61. Den gode herden

Får är flockdjur som lever i stark gemenskap med varandra. Utan varandra är de ganska hjälplösa och utan sin herde är de ett ganska lätt byte för rovdjur. En god herde tar hand om fårahjorden, skyddar den för faror och ser till att alla fåren mår bra.

En klassisk bild av kyrkan är fårahjorden med sin herde, Jesus. Den gudsbilden är äldre än Jesus. En av de mest kända judisk/kristna texterna är Psaltaren 23: ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig […]”.

Gud är den som skyddar, bevarar och bär. På samma sätt som de av oss som är föräldrar tar hand om och skyddar våra barn, så skyddar herden sina får och så skyddar Gud oss alla. Så får vi, med guds kärlek i ryggen, gå ut i världen och vara varandras herdar. Inte för att ta makt över andra, med för att hjälpa och bära varandra.

Bilden är tagen idag på Bögs gård, där vi hälsade på fåren och alla andra djuren.

Detta är inlägg 61 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Jeremia kapitel 23, vers 3 – 8

Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag fördrivit dem och föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. Och jag skall ge dem nya herdar, som skall valla dem så att de inte längre behöver vara ängsliga eller rädda, och ingen av dem skall komma bort, säger Herren. Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall vara konung och härska med vishet och skapa rätt och rättfärdighet i landet. Under hans tid skall Juda vara skyddat och Israel leva i trygghet. Detta är det namn han skall bära: Herren vår rättfärdighet. Därför skall det komma en tid, säger Herren, då man inte längre säger ”Så sant Herren lever, han som förde israeliterna ut ur Egypten” utan ”Så sant Herren lever, han som förde Israels ättlingar ut ur Nordlandet och hämtade hem dem från alla andra länder dit han fördrivit dem, för att låta dem bo i deras eget land.”

EPISTEL

Petrus första brev kapitel 5, vers 1 – 4

Till era äldste riktar jag nu denna maning, jag som själv är en av de äldste och kan vittna om Kristi lidanden, jag som också skall få dela den härlighet som kommer att uppenbaras: Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. Då skall ni, när den högste herden träder fram, krönas med ärekransen som aldrig vissnar.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Johannes kapitel 10, vers 22 – 30

Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. Då omringade judarna honom och sade: ”Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.” Jesus svarade: ”Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.”

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 23

En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

Annonser

59. Gammaldags blogg

Det fanns en tid när folk bloggade om vad de gjort under dagen. Som en dagbok, fast öppen för vänner. Så i sann reverse hipster-anda (sist med det senaste) testar jag det här idag:

Idag gick jag upp 05:20 och strax därefter satt fru och barn i bilen. Frun hoppade av vid jobbet i Stockholm och barnet satt kvar ända till Vadstena, där vi hoppade ur för att möte på en och en halv timme om Svenska kyrkans grundkurs, som jag hoppas kunna gå på folkhögskolan där.

Efter mötet bar det av till Mjölby och lunch med Johan. Johanna dök upp efter en stund, det var mycket trevligt.

Skärmavbild 2017-04-28 kl. 20.22.05.pngVi lämnade Mjölby och styrde bilen mot Skärblacka och Orga kvarn, där jag köpte 19 kg mjöl. Sen körde vi hem och nu går ögonen i kors. Hej då, bloggen.

Detta är inlägg 59 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.

58. Strosa runt på bibliotek

1014811_10151684712660708_1123224120_oTidigt blev jag fascinerad av bibliotek: den noggranna ordningen, de enorma möjligheterna som bara väntar på en i alla hyllor. All denna kunskap som står där och bara väntar på att bli upptäckt. Det är något fridfullt med det, att få strosa omkring bland alla böcker.

Jag finner nöje i att vandra planlöst på bibliotek. Att titta på alla bokryggar och kanske springa på en spännande titel, läsa baksidestexten, ryckas med och låna hem boken. Det är en aktivitet utan tydligt mål och riktning, i en tid som är besatt av att allting man gör måste ha just mål och riktning. Jag är där för att jag älskar böcker och kunskap för kunskapens skull. Kanske kommer jag därifrån med nya böcker att läsa, kanske inte. Utfallet är inte så viktigt. Poängen är strosandet i sig, att få mysa och suga i sig den avslappnade bildade stämningen.

På bibliotek får man gå runt planlöst och strosa. Ingen kräver att du ska köpa nåt eller prestera. Allting bara finns där, hyllmeter efter hyllmeter av fantasivärldar, förklaringar och berättelser. Det är värt att hylla och använda.

Detta är inlägg 58 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.

 

57. Där får jag andas ut

Det här är en av mina favoritsånger. Tomas Andersson Wij och Ingmar Johánsson har skrivit om det mest grundläggande i relationen till Gud: Vart än vägarna bär, vart än drömmen tar slut. I hans nåd faller jag, där får jag andas ut.

En gång fick jag höra Tomas sjunga den helt akustiskt på Rival. Jag rös i hela kroppen, för det här är så innerlig, enkel och hoppfull tilliten till Gud kan vara.

En gång var jag sorgsen
nu har jag köpts fri
Inte längre slav
under minnets tyranni
Ännu smärtar såret
ifrån ödets spjut
Men jag har ett hem nu
där jag får andas ut

Vart än vägarna bär
vart än drömmen tar slut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut

Där får jag andas ut
där får jag andas ut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut

En gång var jag bunden
nu har jag köpts fri
Inte längre slav
under världens tyranni
En gång var jag hunsad
av maktens stora män
Nu är han min herre
som dog för kärleken

Vart än vägarna bär
vart än drömmen tar slut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut

Där får jag andas ut
där får jag andas ut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut

Tomas Andersson Wij/Ingmar Johansson

Detta är inlägg 57 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.

55. Ställ in ditt medicinska ID

Har du en iPhone? Då är det här inlägget för dig.

Apple har byggt in en fiffig grej som kan hjälpa dig om du hamnar i en nödsituation. Det kallas medicinskt ID och där fyller du i information om dina sjukdomar, mediciner, blodgrupp och annat som kan vara bra för sjukvården att veta om du behöver vård men inte är kontaktbar.

UPPDATERAT: Här kan du också lägga in nödkontakter som går att ringa utan att låsa upp telefonen.

I Sverige har landstingen vanligen din journal med det mesta av denna info, men det kan ta lite tid att få fram den, särskilt om du befinner dig i fel landsting. Då kan det vara bra att ha fyllt i infon i din telefon.

Du hittar inställningarna i appen Hälsa.

Finns det någon som vet om Android har några liknande funktioner, får ni gärna berätta om dem i kommentarerna.

Detta är inlägg 55 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.

54. Den Gud jag tror på

Tolv år gammal förväntade jag mig att om Gud finns, borde han höras som en röst i huvudet. Jag förväntade mig exakta besked och när inga kom räknade jag med att Gud inte finns. Jag kunde ju inte tro på en Gud jag inte visste något om och som heller inte dök upp och gav mig enkla svar på livets gåtor. Gubben på molnet fanns nog inte.

Ganska snart efter att jag börjat hänga i kyrkan som 14-åring, upptäckte jag att det inte var en sådan tro som folk där hade. Vad jag istället hittade, var helt andra saker: Det talades om Gud som en kärleksfull förälder, som älskar oss gränslöst, mer än vi kan förstå och ta emot. Kyrkans uppgift är att göra denna kärlek tydlig i världen.

Det talades om en Gud som väntar på oss och som vi kan öppna oss för, men som inte tvingar sig på. Det talades om en Gud som använder våra händer för att göra gott i världen. Det talades om att vi är skapade till Guds avbilder och därför borde räta på ryggen och vara stolta över oss själva och inte låta oss förminskas av mobbning, för snäva könsroller eller konsumism. Denna Gud talade kyrkan om. Denna Gud kunde jag tro på.

Jesus säger till sina lärjungar: ”Saliga de som inte sett, men ändå tror”. Min tro har aldrig varit övertydlig. Jag har aldrig sett Gud och blivit bländande övertygad. Jag har närmat mig Gud genom att leta tillsammans med andra, trott fast jag inte sett. Öppnat mig för att ta emot Guds kärlek och funnit att den finns i människors leenden, fantastisk musik och i vårsolen som strålar in i rummet.

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Sakarja kapitel 8, vers 6 – 8

Så säger Herren Sebaot: Om de som är kvar av folket tror att detta är omöjligt i kommande dagar, är det därför omöjligt för mig? frågar Herren Sebaot. Så säger Herren Sebaot: Jag skall rädda mitt folk ut ur österns länder och västerns. Jag skall hämta dem hit och låta dem bo i Jerusalem. De skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud i trohet och rättfärdighet.

EPISTEL

Petrus första brev kapitel 1, vers 3 – 9

Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen. Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro — och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld — skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Johannes kapitel 20, vers 24 – 31

En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.

Detta är inlägg 54 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.