57. Där får jag andas ut

Det här är en av mina favoritsånger. Tomas Andersson Wij och Ingmar Johánsson har skrivit om det mest grundläggande i relationen till Gud: Vart än vägarna bär, vart än drömmen tar slut. I hans nåd faller jag, där får jag andas ut.

En gång fick jag höra Tomas sjunga den helt akustiskt på Rival. Jag rös i hela kroppen, för det här är så innerlig, enkel och hoppfull tilliten till Gud kan vara.

En gång var jag sorgsen
nu har jag köpts fri
Inte längre slav
under minnets tyranni
Ännu smärtar såret
ifrån ödets spjut
Men jag har ett hem nu
där jag får andas ut

Vart än vägarna bär
vart än drömmen tar slut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut

Där får jag andas ut
där får jag andas ut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut

En gång var jag bunden
nu har jag köpts fri
Inte längre slav
under världens tyranni
En gång var jag hunsad
av maktens stora män
Nu är han min herre
som dog för kärleken

Vart än vägarna bär
vart än drömmen tar slut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut

Där får jag andas ut
där får jag andas ut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut

Tomas Andersson Wij/Ingmar Johansson

Detta är inlägg 57 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s