77. Komikern

”Varje kväll stod komikern på scen. Varje kväll häcklare han nazisterna, gjorde nazisterna löjliga. Så kom den dag Hitler kom till makten. Och den kvällen var teatern fullproppad av nazister.
– Få se om han vågar häckla oss nu!

Och komikern gick in på scenen och bara stod där. Så höjde han sin hand till hitlerhälsning. Och nazisterna tittade på varandra i triumf och sa till varandra: nu har vi honom, han vågade inte!
Och de skrek ut: Hail!

Men saken var den att han inte tog ner armen. När man har gjort hitlerhälsningen så har man liksom gjort den, den är inte mer än så. Men komikern stod kvar, i tre minuter, fem minuter stod han så. Helt tyst med armen sträckt. Till slut sa han: ”så här högt hoppade min hund imorse”.

Han blev avrättad, naturligtvis. Men kanske var det värt det. Kanske var det värt att dö, för att få leva stående.”

(Fritt efter minnet, Jonas Gardell på galan ”Artister mot Nazister” i Globen år 2000).

Detta är inlägg 77 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s