95. Taizé

När jag var 17 åkte jag till en liten by i Frankrike för första gången. Efter trettio timmar i en buss var vi framme på ett stort fält. I min ryggsäck hade mjölkchokladen smält och svetten rann från pannan.

Kyrkklockorna ringde tre gånger om dagen och från alla håll strömmade folk in i den gigantiska kyrkan. Där inne satt folk på heltäckningsmatta, med blicken riktad mot de orange seglen vid altaret. Mitt ibland oss satt några män i vita klädnader. Det var gemenskapens bröder, som valt att leva sina liv där, som konkreta lärjungar till Jesus.

Dagarna gick med diskussioner om livet i smågruppsträffar, att hjälpa till med det praktiska arbetet och snacka med folk från hela världen.

I många år återkom jag varje sommar och ett år stannade jag i åtta veckor.

Taizé är en plats där jag kan samla mig, vända mig till Gud och reflektera över livet på djupet tillsammans med andra med samma längtan. Där har jag träffat många vänner och funnit kärlek, mening och riktning i de många uppriktiga mötena. Taizé har lärt mig att fokusera på det enkla och centrala i tron.

För det är jag evigt tacksam och därför är jag väldigt glad för att ikväll ha fått fira gudstjänst i Taizéanda tillsammans med alla på Världens Fest och några Taizébröder.

”Där barmhärtighet och kärlek är, där är också Gud”.

Detta är inlägg 95 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s