93. 🌿👶🏼🌱

18765838_10155140813185708_5549360271433430600_n

Annonser

92. USA lämnar klimatavtal, förstör mest för sig själva

Det verkar riktigt illa att Trump nu försöker backa in i framtiden genom att göra det lättare att elda kol och olja. Det land som tidigare med självklarhet kallades den fria världens ledare struntar i ett av världens viktigaste avtal.

Men det är inte så illa som det ser ut.
Det är som Livija Ginters säger troligt att USA förlorar på att lämna avtalet. Deras ekonomi lär krympa när andra länder blir ledande i energisektorn. Och för miljön är skadan redan skedd genom budgetnedskärningarna till NOAA och EPA (ung. motsv. SMHI, Naturvårdsverket).

På sätt och vis kan man säga att Trump redan när han blev vald gjorde försämringen, eftersom han lovat att strunta i klimatet och Parisavtalet bygger på ländernas frivilliga åtgärder och åtaganden, var och en hos sig.

Jag är, precis som Pontus Hummelman inte så oroad i det långa loppet. Han skriver på twitter: ”The long game: Trump och USAs ekonomi kraschar under mandatperioden. Nästa val väljs en sansad demokrat. Och USA är tillbaka i Parisavtalet.”

Riksdagsledamoten Anders Schröder (MP) föreslår redan klimattullar mot USA och det är inte helt osannolikt. Världssamfundet brukar bestraffa de som ställer sig utanför globala ordningar (t ex skaffar sig kärnvapen eller invaderar andra länder), det skulle kunna bli likadant här. Då skulle amerikanska varor bli dyrare och USA förlora handelsintäkter.

Vi ska också komma ihåg att USA är en federal republik. Det innebär att delstaterna har ganska stora möjligheter att fortsätta driva progressiv klimatpolitik, trots pajaskonsterna från Vita huset. Vi har redan sett den svenska klimatministern Isabella Lövin teckna ett separat klimatavtal med Kalifornien, kanske kommer mer i samma stil framöver.

EU och Kina har också idag gått ut och sagt att USA:s besked bara kommer göra att de arbetar ännu hårdare för klimatet.

Ryktena om Parisavtalets död är betydligt överdrivna. Tvärtom, skulle USA:s avhopp faktiskt kunna bli en energiboost till avtalet.

Läs mer om avhoppet här: http://supermiljobloggen.se/…/20…/05/usa-lamnar-parisavtalet

Detta är inlägg 92 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.

91. Pappahumor

18765959_10155134109310708_9203925206037361108_n

Jag gillar ordvitsar. Har alltid varit fascinerad av ordvändningar, att använda språket på oväntade dubbeltydiga sätt.
Om du är som mig kan du gå med i ”Vi som gillar ordvitsar” på Facebook och följa detta konto på twitter.
Av nån outgrundlig anledning tycks folk inte vara så stolta över sitt ordvits-intresse. Det är inte kreddigt att vända på ord. Det kan det gott få bli.

Detta är inlägg 91 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag

90. Vem jämför du dig med?

Självhjälpsböcker, gammal visdom och folk i allmänhet är överens: Det är inte alltid bra att jämföra sig själv med andra. Det kan göra oss olyckliga, vara orättvist och dumt. Ändå gör vi det. I lokalsamhället jämförde folk sig med sina närmsta grannar. Det fanns ju inga massmedier som kunde berätta om några andra.

Idag kan vi jämföra oss med alla i hela världen. Den som är bäst i världen på att spela piano, laga mat, minnas decimaler av π – alla finns de lättillgängliga några klick bort. Här står vi inför ett val: Att bli imponerade och inspirerade eller besvikna och modfällda över att vi inte kan nå dit själva. Den som känner sig dålig av att se någon som är bättre, kanske lägger ner och tänker att det inte är någon idé, för det finns ju alltid nån annan som är bättre. Det är en dålig väg att gå. Bättre är att välja fascinationens väg, den kan ta oss långt. Den som blir inspirerad av någon annan höjer sig själv och blir triggad att bli ännu bättre.

I de lägen vi inte blir lyckligare eller sporrade av att jämföra oss med andra, kanske det är bäst att låta bli. Att bara vara nöjd, stolt och glad med det man själv gör kan vara lättare när vi låter bli att jämföra oss med andra.

Detta är inlägg 90 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.

89. Kyrkan är gemenskap

”Alla dessa [lärjungarna] höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.”

‭‭Apostlagärningarna‬ ‭1:14‬

Efter att Jesus höjts till skyarna samlade sig lärjungarna för att be tillsammans. När tryggheten, deras ledare rycktes ifrån dem blev det viktigt att vara tillsammans för att fundera över vägen framåt.

Från denna lilla grupp växte kyrkan fram. I samband med att Jesus lämnade dem lovade han att skicka den helige anden till hjälp och vägledning, som ofta symboliseras av en duva.

Under andens ledning i gemenskap med varandra har kyrkan verkat och sökt Gud i 2000 år, stundom trevande och stundom alltför tvärsäkert. Bäst brukar det bli när många tillsammans får vara med och berätta om sina erfarenheter och dela sin tro.

Detta är inlägg 89 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.

88. Små steg framåt

I politik kan man välja mellan att få saker gjort eller stå bredvid.

Den som vill få saker gjort kommer att behöva kompromissa med andra och kan inte få precis som hen vill. Med frustrerande små steg kommer man närmare sitt mål, men långsamt går det.

Den som ställer sig bredvid kan stolt berätta att hen inte har vikt ner sig eller gått med på något hen inte ville från början, men får heller nästan aldrig något gjort. Samhällsutvecklingen kan fortsätta att gå åt helt fel håll, medan hen slår sig för bröstet och tänker på hur bra det skulle vara om hens förslag gick igenom. Problemet är att det inte kommer att hända. Produkten av detta val blir bara vackra ord på ett papper.

I början av 1900-talet gjorde Socialdemokraterna ett val. De valde reformism som metod istället för revolution. Partiet splittrades. Reformisterna ägnade 1900-talet till att bygga upp välfärdsstaten som vi känner den idag. Revolutionärerna kallas numera Vänsterpartiet.

Den som väljer att stå bredvid, hoppa av samarbeten och skrika högt i medier kan göra snygga plakat och få med sig några på sina förslag, men kommer inte att kunna omvandla sina förslag till verklighet. Vad är det värt att ha rätt, om man aldrig kan börja ta steg för att få rätt i verkligheten? Om vi ska komma nånstans med samhällsutvecklingen krävs det tålmodiga, envisa små steg i rätt riktning.

Detta är inlägg 88 av 100 i utmaningen blogg100, som går ut på att blogga varje dag.